Lemuren
Lemuren
De, eller åtminstone snarlika föregångare, kan ha funnits redan under de stora dinosauriernas tid. De är sannolikt ganska lika våra egna mycket tidiga förfäder. Tack vare att de slapp konkurrens av högre apor har de kunna överleva, utvecklas och leva vidare på Madagaskar och angränsande öar. Lemurer är mycket speciella djur och numera finns de till beskådande på flera anläggningar i vårt land. Vi behöver väl inte säga att de är stora publikfavoriter.
Det är mycket som är märkvärdigt med de här minst sagt udda halvaporna.
Den art som är vanligast på de offentliga djuruställningarna har ett par svenska populärnamn. Vanligast är förmodeligen ringsvanslemur. Men de kallas också kattalemur. Det vetenskapliga namnet är Lemur catta.
Just den här lemurarten är inte helt beroende av träden, som de flesta av släktingarna på Madagaskar och Komorerna är. De håller lika ofta och gärna till på marken.
Eftersom ringsvanslemuren är en tämligen bofast djurart som ogärna flyttar några längre sträckor eller titt som tätt anser sig behöva slå ner bopålarna på nya ställen är de perfekta djur för djurparker och tropikhus.
Charmiga
Normalt är de heller inte särskilt revirhävdande. Det är bara under den korta parningssäsongen som det förekommer smärre revirstrider.
Den här märkliga, charmiga och mycket vackra halvapan kommer alltså från Madagaskars mystiska djurvärld, närmare bestämt från sydvästra delen av denna afrikanska ö.
I naturen lever de i grupper, eller flockar, om 3 – cirka 30 djur.
Kroppen hos ringsvanslemurerna blir ungefär 50 cm lång. Till detta ska läggas svansens längd, som är ca 60 cm.
Ringsvanslemuren är en mycket social varelse som har en strikt rangordning i flocken, där honorna alltid har högre rang än hanarna.
I flocken hjälps honorna åt att ta hand om ungarna. Ofta bildar de också små grupper för lek och annat ”pyssel”.
Låter som katten
De kallas alltså också kattalemur och anledningen till detta är att de har ett läte som ganska mycket påminner om kattens. De är på det stora hela mycket ljudliga varelser, som väldigt ofta signalerar förestående aktivitet med olika ljudsignaler.
Varför de kallas ringsvanslemurer är lätt att förstå, det är bara att studera svansen som djuren på bilderna här intill visar.
Svansen spelar förstås en viktig roll som signalorgan. Den viktigaste uppgiften därvidlag är att signalera till gruppens medlemmar var man befinner sig. För det syftet är den långa och säreget tecknade svansen mycket effektiv.
Hanarna har också doftkörtlar på svansen och de använder den i mer eller mindre stillsamma ”bataljer” när de doftkrigar. Det gäller att stinka så mycket som möjligt för att attrahera honorna under deras korta brunst.
Solar sig
Ett annat beteende som vi människor kan uppleva som lustigt är deras sätt att sola. Att många djur tycker om att sola är inte ovanligt. Men att se en ringsvanslemur sittande på en klipphylla eller en grov gren och sola ser ganska skojigt ut. De sitter ofta i nästan perfekt lotusställning, med svansen hängande rakt ner, och låter solens värmande strålar skölja över den ljusa buken.
Det liknar en kombination mellan solande och en yogaövning.
Ringsvanslemurer, som blir upp emot 30 år gamla, är dräktiga i ungefär fyra och en halv månad och de föder en unge åt gången. Men tvillingfödslar är inte särskilt ovanliga bland honor som mår bra och trivs med tillvaron. Ungarna diar i upp emot 100 dagar och de blir könsmogna vid ungefär två års ålder.
Ringsvanslemurer är strikta vegetarianer, även om en eller annan insekt av misstag kan slinka med den vegetabiliska kosten. På menyn står bland annat blad, blommor, frukt, sav och till och med späd bark. De utnyttjar en mängd trädslag och plantor för sina näringssök.
Turistnäring
Eftersom de är mycket nyfikna djur och inte alltför rädda för människor spelar de en viktig ekonomisk roll för Madagaskars turistnäring. Men trots detta blir den alltmer hotad som vild varelse. Detta eftersom deras naturliga områden krymper bland annat på grund av att ny mark ständigt bryts för odling. Som bekant är det just det fungerande och förhållandevis väl utvecklade jordbruket som gör att den fattiga nationen Madagaskar i alla fall kan hålla sin befolkning med mat.
En mycket trevlig egenskap hos ringsvanslemurerna är dessutom att de in motsats till de flesta av sina släktingar är dagaktiva.
Då och då kan man också se varilemurer i djurparkerna, som är en av de största och mest skymningsaktiv.
Fotnot:Nu levande lemurer delas in i släktena Le'mur, varier, halvmakier och vesslemakier. De lever i grupper på två till fem individer hos de flesta arter, men upp till 30 hos ringsvanslemur och brun maki (L. fu'lvus). Alla utom ringsvanslemur är så gott som helt trädlevande. Några arter är nattaktiva, andra dagaktiva. Lemurer livnär sig mest av växter.
Kramar Djurälskaren
